Halvslö uppkoppling...

Nu sitter jag här med 3 minuter kvar av en 30 minuters internet-biljett. Det har alltså tagit mig 27 minuter att publicera Gunnars läsvärda inlägg här nedan. Jag hade velat kasta upp ett gäng bilder också, men det får vänta till en annan dag.

 Idag bor vi på Pegasus Reef Hotel, cirka 20 minuter från vårt hus i Kelaniya. Vincent behövde lite air-condition. Och hans föräldrar behövde få sova ordentligt en natt för att inte vara helt slut när bröllopet drar igång.
Idag har vi i alla fall varit rätt produktiva, vi har nämligen valt ut alla blomdekorationer till bröllopet. Gick på runt 4000 svenska kronor för hela baletten (kyrkdekorationer, bildekorationer och festlokalsdekorationer). Det får väl anses hyfsat bra...
Imorgon flyger det första "svensklasset" till Sri Lanka, med min syster Jamie, hennes kille Clas, och Matildas familjevänner Anne, Nisse och Henrik. Varmt välkomna säger vi. Med betoning på varmt...
John

Gunnar goes Sri Lanka del 2...

Dag 2, 16 december
Vaknar med en bedövande halssmärta, det där berömda rivjärnet. Kan knappast prata så här krävs nog professionella insatser. Undrar vem eller vad som kan hjälpa i denna situation. Utanför hotellfönstret vräker snön ner och vintern visar alla sina muskler, bara vi kommer upp ovanför molnen så blir nog allt OK. Tilda fixar en läkartid på vårdcentralen på Sky Clinic klockan 10. Taxi genom snöovädret, kompenserar chaffisen för gårdagens snålhet, visserligen en annan bil och chaufför men...... Väl inne på Arlanda hittar jag vårdcentralen efter att ha attackerat ”lokalbefolkningen” med frågor några gånger. Trevligt bemötande på vårdcentralen, snyggt för att inte säga designat – privat! Undersökning, provtagning och så står jag där med en kartong antibiotika och ett givet löfte att inte börja äta medicinen förrän jag blir sjuk på riktigt – feber och sådant.
Sätter mig ner på Wayne´s coffee med en stor latte och bestämmer efter samråd med klockan att jag inte åker tillbaka till hotellet utan väntar här på mina reskamrater. Väntan fyller jag med kaffe och några inledande delar av den nya skollagen. Hela sällskapet återsamlas, lite lätt lunch och några inköp och sedan iväg med bagage och sedan säkerhetskontroll enligt konstens alla regler. Väl framme vid passkontrollen noterar vi att ett handbagage saknas, en väska icke helt utan betydelse dessutom. Lätt panik utbryter eftersom sista utrop om att gaten stänger Två snabblöpare hittar väskan i säkerhetskontrollen och vi hinner genom gaten i sista sekund, för att sedan vänta en timma i planet för antisnö- och isbehandling.

Några timmar senare landar vi i Doha. Direkt i ankomsthallen möts vi av en ung man med en skylt med våra namn på. Lätt förvånade följer vi honom förbi de långa och ringlande köerna. Vi står helt plötsligt först i kön bland alla som ska köpa visum. I diskar eller snarare boxar sitter personalen där man får sitt pass granskat och stämplat och där man betalar avgiften för visum. Allt går snabbt och effektivt men jag känner ändå ett visst obehag eller kanske en slags oro när tjänstemän i hellånga vita särkar tittar på eller snarare tvärs igenom mig. Jag känner tydligt att jag är ingen och i sammanhanget helt utan betydelse och det är kanske det som oroar. Vi checkar inte ut vårt bagage utan ger oss snabbt mot utgången där vi möts av Johns faster Shriani och hennes man Mike. Med deras bil och en taxi far vi genom en del av Doha. En hel del trafik, inte särskilt risiga bilar, snabb trafik, trefilig väg, inga uppförsbackar bara så ni vet. Hemma hos faster 00:30 lokal tid, fantastiskt att bli så generöst mottagen i någons hem och vid denna tid på dygnet. En kopp te lite småprat och sedan i säng, inte helt lätt att somna tänker på att jag egentligen inte behöver väckning av telefonen i morgon.

Klockan fem startar böneutroparna runt oss uppvaknandet blir mycket speciellt och jag blir direkt medveten om var jag är. I Doha bor ingen längre än 600 meter från en moské, vilket betyder att bönerna sköljer över oss från olika håll och inte helt synkront – fasförskjutning var väl någon slags musikelektrisk finess sometimes. Överhetens påbud och förväntningar är stark om än i religiös skepnad och i arla morgonstund. Många tankar om totalitär ordning och kontroll virvlar förbi under timman fram till sex när vi ska stiga upp. Har möjligen fel på alla punkter i detta kanske är det bara mina fördomar och västerländsk indoktrinering som spökar. Jag känner som jag gör hur eller hur som dom säger i Östergötland. 

Utsikt från Johns faster, Shrianis, hus i Doha. 

Klockan sju återfärd till flygplatsen, våra hjälpsamma värdar lämnar oss med tydliga instruktioner för hur vi ska gå (eftersom de inte får följa med in på flygplatsområdet).

Fortsättning följer...

Gunnar

Gunnar goes Sri Lanka del 1...

Under resans gång kommer Gunnar att bjuda på lite kåserier från resans gång. Detta är hans första inlägg som behandlar dag 1 av resan, det vill säga resan från Linköping till Arlanda.

Dag 1, 15 december

Maria kommer upp på jobbet och hämtar mig, lite stress i blicken, i luften – kan man lukta sig till stress? Maria fixar en extra julblomma på vägen hem. Packningen är klar, vi fixar till en enkel lunch på rester från igår – pasta, svamp, kassler och parmesan. En sista säkerhetskoll av packningen, stänga ner och låsa huset, taxi mot stationen. Får bannor för att jag är så snål – ingen dricks till taxichaffisen. I god tid framme vid stationen, nervös väntan på Matilda, Vincent och John som kommer 7 minuter före tågets avgångstid. Lite pallavar innan vi fått ombord våra 10 kollin – 170 kg plus barnsäng och sulky till Vincent.

Allt har gått så fort idag och jag har inte mentalt lämnat jobbet förrän vi kliver på tåget. De sista timmarna ända in i väntsalen på stationen har det varit telefonintervjuer, men nu är vi på väg mot sol och värme och bröllopet naturligtvis. 

Gunnar 

Efter några dagars radiotystnad...

... är vi tillbaka igen.
 Anledningen till att vi inte uppdaterat bloggen är helt enkelt för att det varit fullt upp från start, med en hel del väntade, men även oväntade saker att reda ut. Bröllopet kryper allt närmre...
För er som känner mig - den Lion Lager jag sitter med i näven är den blott andra - ANDRA! - under tiden här nere. Då förstår ni att det varit fullt upp...

Det kommer förmodligen bli så att vi publicerar en del anteckningar från resan hittills inom kort så håll utkik.
Imorgon är det den buddistiska högtiden Poya här nere, vilket innebär att allt är stängt och att vi kan ta det lite lugnare - förutom besöket hos den Poya-öppna floristen för att spana in blomdekorationer.

Vädermässigt kunde det vara bättre. Inte för att det inte är soligt - regnperioden slutade i samma veva som vi klev av planet - men det har varit väldigt varmt och fuktigt. För varmt tycker Vincent, så vi får se om vi inte ska ta in på något luftkonditionerat hotell innan bröllopet så att han hinner vänja sig succesivt med hettan. För egen del har det också varit ovanligt varmt och svårt att vänja sig vid den. Men, som sagt, regnperioden verkar vara över - vilket betyder att det snart blir torrare - och därmed mer "skön" värme.

På återskrivande inom kort.
John

Första stoppet...

Nu är vi på hotellrummet på Quality hotell i Arlanda. En bra middag avslutas nu med ett glas rött på rummet. Vincent har varit i högfart hela dagen, förutom en timme då han däckade på min mage på tåget.

Imorgon eftermiddag lyfter vi mot Doha, Qatar där vi övernattar hos min faster.

Mer inlägg kommer imorgon. God natt!
/John


- Posted using BlogPress from my iPhone

På väg...

Efter en sjukt stressig dag är vi nu på rull med sj upp till Quality Arlanda Hotell. Imorgon går flyget via Doha till Colombo, Sri Lanka.

Vet att man inte ska sparka på den som ligger men... SJ är inget vidare. Visserligen var tåget i tid, men samtliga dryck och mataoutomater är ur funktion...

Så nu sitter vi här, törstiga i tre timmar... Men vi har i alla fall en person som är nöjd över att få lite uppmärksamhet.



/ John

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Norrköping

Snart drar vi iväg...

Bloggen har fått vila lite mitt i allt bröllopsstök, men på onsdag påbörjar vi vår resa till Sri Lanka. I och med att bloggen förmodligen kommer ha mest svenska läsare ber vi våra engelska läsare använda Google-translator...

Bloggen kommer ha flera skribenter, förmodligen mest jag - men även andra ur vårt resesällskap. Det blir något av en släktblogg.

Redan nu kan vi meddela att vi troligtvis kommer att sända vigseln live här på bloggen. Teknikens under, ni vet...
Så håll gärna utkik, ni som är intresserade, här den 27 december, 15.30 lankesisk tid ( tror de ligger 4 timmar före Sverige, men återkommer med exakt tid).
Vi hörs igen - om inte förr - på onsdag. Förmodligen skrivs då ett inlägg från tåget upp till Arlanda.
/John


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Linköping