Dag 7, 22 december
Den 22 December åker vi till Negombo för att flytta in på Camelot Beach Hotel. Lugn taxiresa dryga timmen, Vincent var inte helt bekväm med resan men vi kom fram. Hotell Pegasus skörtade upp oss på taxiresan med det är väl sådant man får ta som turist. Vi bor nu i ett hotell- och turisttätt område och det märks när man kommer ner på stranden. Försäljarna anfaller som en flock strömknott på en fjällvandring i Padjelanta. Inget försvar finns har man blivit av med tio står det 100 åter. Räddningen är att ta sig upp i hotellets trädgård där är man fredad av hotellets vakter. Fanns inte dessa skulle försäljarna säkert sitta i knät när man äter sin frukost.
Två gånger har vi besökt de centrala delarna av Negombo. Det är ett öronbedövande dån från motorer och signalhorn, gatuförsäljare som ropar ut sina erbjudanden och affärer som vill locka kunder genom att placera ett kraftfullt PA-system med högtalare vid sin entré och det finns inget annat än fullt spjäll som gäller. På några ställen finns det högtalare som sitter i höga stolpar och ur dessa strömmar något som jag tror är samhällsinformation (propaganda med andra ord) Denna information övertrumfar i volym alla andra ljud. Hörselskador borde vara en folksjukdom i detta land. Det finns ett stort utbud av allt man kan behöva från frukt och grönt till kläder, skor och målarfärg, fyrverkerier och all sköns mat. Man kan handla direkt på gatan eller i mer eller mindre moderna affärer. Mottagandet i affären är omtumlande, det känns mera som att det är affärsinnehavarens behov av att sälja snarare än kundens behov av en viss vara som påverkar vad som sker i butiken. När man hittat det man söker lämpas varan fram till en speciell disk och därefter erbjuds man än det ena än det andra och man måste kraftfullt markera att man är nöjd. Expediten följer sedan med fram till kassan räknar samman (manuellt eller miniräknare) vad man är skyldig. En annan expedit tar emot mina pengar och lämnar till en tredje som räknar upp växel och lämnar den och kvitto till mig.
Idag på julaftonen har jag upplevt detta myllrande inferno för andra gången kan inte säga annat än att det är fascinerande, men jag skulle inte kunna tänka mig att leva under dessa förhållanden. Tvivlar på att ordet tyst ens finns i den Lankesiska akademiens ordlista. Detta kommer tvivels utan att bli den mest ovanliga julafton som jag någonsin upplevt, spännande och lärorikt och absolut ett tänkvärt perspektiv på det liv vi lever i vanliga fall. Tillbaka på vårt hotell bestämmer vi oss för en promenad, vi går norrut och tittar och fönsterköper allt vad vi förmår. Tittar på en utomhusförsäljning av tavlor – kanske senare. Klockan är nu ca 6 på julaftonskvällen, fortfarande mycket varmt, affärerna är öppna, byggnadsarbetare är i full gång med att lasta tegel även annat arbete pågår och trafiken lika intensiv och hetsig som vanligt och det är julafton.
Gunnar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar